FRONT SÖDER

Helgen 25 - 27 maj hade LO sin 27:e kongress i ordningen, som ägde rum på Folkets Hus i Stockholm. Till ny ordförande efter Wanja Lundby Wedins tolv år på tronen, valdes den gamle SSU:aren, metallaren och ABF:aren Karl- Petter “Kålle” Thorwaldsson. Givetvis var SSU Skåne och Front Söder på plats när det hände, och distriktsstyrelsens Johan Ahlberg fick en exklusiv intervju med den nytillträdde ordföranden, Karl- Petter Thorwaldsson. 

Det var en glad och upprymd Karl- Petter Thorwaldsson som under lördagseftermiddagen tog sig tid att smita ifrån kongressförhandlingarna för att låta sig intervjuas av allt från media till ombud. Dock var det inte allt guld och gröna skogar på Landsorganisationens 27:e kongress i ordningen som hölls i Folkets hus i Stockholm – en fast beslutsamhet rådde hos den nytillträdde ordföranden gällande att ena de LO-anslutna fackförbunden till nästa avtalsrörelse, men också ha en hög prioritet för arbete i tider med ett rekordhögt utanförskap.

Karl- Petter Thorwaldsson, 47, är glasblåsarsonen från småländska Kosta som valde den fackliga banan framför den politiska. Under 1999 var Thorwaldsson informationschef för Socialdemokraterna, men valde att avstå en fortsatt karriär i det dåvarande regeringspartiet framför en tjänst som ombudsman i IF Metall.
- Jag har alltid tyckt väldigt bra om folkrörelsearbete, till exempel som jag gjorde härom helgen när jag åkte ut till Bommersvik. Dessutom passar facket mig väldigt väl. Facket är till etthundra procent människor, och dessa människors vardag är att se till att vi har någon välfärd i detta land, så att åka ut och träffa dessa är bland de roligaste som finns. I politiken finns det inte lika mycket av det.

Frågor Karl- Petter Thorwaldsson brinner för, bortsätt från drömmen om full sysselsättning, är ett jämlikt samhälle.
- I en väldigt stor utsträckning handlar det om kamp för jobben. Ingen orättvisa eller ojämlikhet är större än mellan de som har ett arbete och den som inte har ett arbete.  Det är ett strukturellt problem att det är väldigt många invandrare som inte får jobb, säger Karl- Petter Thorwaldsson, som också ser tillbaka med glädje om hur han själv hjälpte en man får Chile in i den svenska metallindustrin i början av 1980-talet. Idag är det ett stort hinder att nyanlända personer sätts i flyktingförläggningar och sedan tvingas leva på bidrag, istället för att dessa människor får en mentor på en arbetsplats och lär sig försörja sig själv och bli en del av samhället. Arbete för alla är enligt Thorwaldsson nyckeln till ett jämlikt samhälle.

En annan faktor till att Sverige inte nått mållinjen i kampen om jämlikhet är det ofördelade föräldraskapet. Forskning visar att kvinnor i åldern 35 – 45 år är ur en arbetsgivares synpunkt en potentiell risk för att vara borta från arbete under en längre tid på grund av eventuellt barnafödande, vilket leder till att män prioriteras vid yrkesrekrytering i och med den lägre risken att försvinna från arbetet. När de kvinnliga arbetarna som återvänder till jobbet som mammor, eller som vikarier för mammalediga anställda, har lönerna mellan könen sprungit iväg och det blir svårare för kvinnor att etablera sig på arbetsmarknaden. Karl- Petter Thorwaldssons lösning på problematiken är att även placera männen i riskgruppen för att försvinna från arbetsmarknaden under en period vid föräldraskap, genom att spika fem månader till vardera föräldern, och sedan ytterligare fem månader som blir valfritt fördelat mellan mamman och pappan.

Den andra delen för att uppnå mer jämställda löner män och kvinnor emellan är en god löneutveckling.
- Jag tycker att det är solklart att vi ska ha en lönepolitik som gör att de som har de lägsta lönerna ska få en utveckling fortare än de andra, men det hela ska avvägas med förbundens olika åsikter. Det ska vi sitta ner med och diskutera innan hösten kommer. Det är ingen liten uppgift, säger LO-basen.

Det är inte enbart på arbetsmarknaden som det är skillnader mellan könen, utan samhällsproblemet visar sig även i arbetarrörelsen. I såväl Socialdemokraterna, som SSU och numera LO är de ledande företrädarna män, och i LO är även första vice ordförande en man i Tobias Baudin.
- Det är klart att det inte är bra. Ett tag var de fyra ordföringar i sidoorganisationerna och i LO kvinnor, så jag tror att det kommer i vågor. Nu är det lite mer normalt med ena gången kvinna och andra gången man, och jag tror det fortsättningsvis kommer vara så. Men man ska inte sticka under stol med att det finns strukturell diskriminering av kvinnor, och i allra högsta grad i fackföreningar. Det är väldigt tydligt att män har mycket mer kontaktnät och med det kan ta sig fram i fackförbund. Naturligtvis måste LO jobba med detta, svarar Karl- Petter Thorwaldsson.

Karl- Petter Thorwaldsson är naturlig och bjuder in till skratt i de allvarliga samtal som råder, och öppnar upp och kopplar privata angelägenheter med de aktuella problem som finns, både i samhället som  i den fackliga förändringen i Sverige.
- Jag har en dotter som arbetar i hotell- och restaurangbranschen och har relativt låg lön, vilket betyder att hennes fackföreningsavgift är en stor del av lönen, berättar han om i samband med LO:s utmaning att locka till sig unga medlemmar och varför antalet medlemmar minskat sedan Stig Malms tid som ordförande för 20 år sedan. En av anledningarna till att allt för många ungdomar står utanför LO-kollektivet är att de fasta anställningarna minskat och de tillfälliga visstidsanställningarna tagit vid, i kombination med att allt fler unga, även från arbetarklassen, väljer högre studier före att ge sig på arbetsmarknaden efter gymnasieexamen. För att ändra förändringens färdriktning har LO gjort konkreta åtgärder, exempelvis ”Facket på sommarjobbet”, vilken är en satsning för att nå ut till unga studenter som är nya arbetsmarknaden. Tillgängligheten och inse vikten av att kontakta debutanter i arbetssvängen är också någonting som leder till en medlemsökning, enligt Thorwaldsson.
- Att gå med i en fackförening gör man om man tycker att det är väl värt att göra det, och då handlar det till exempel om att vi kan stå upp för full sysselsättning, om folk förstår att vi står upp för dem om sjukdom eller arbetslöshet smyger sig på livet, om vi står upp för att unga ska få fasta anställningar tidigare och ha en stor påverkan på samhället med nya bostäder och så vidare. Om vi blir tydligare där så ökar sannolikheten att folk vill vara med oss också.

Tidigare i historien skrevs fackliga medlemmar in i det socialdemokratiska partiet såvida de inte tackade nej, vilket tydde på ett nära förhållande organisationerna emellan. I dagarna dras LO åt två håll, där den ena falangen eftersöker ett tätar samarbete med Socialdemokraterna, medan den andra falangen vill arbeta mer flexibelt med olika partier beroende på sakfrågan. Karl- Petter Thorwaldsson är tveksam till ett blint kärleksförhållande till det socialdemokratiska arbetarepartiet.
- Vi har samverkan med Socialdemokraterna, det har vi bestämt sedan 130 år tillbaka. Nu ska vi diskutera det här på måndag (28/5), men jag tror inte kongressen kommer fatta beslut på att vi ska avbryta det. Det är väldigt viktigt att säga att samverkan är en sak och samarbete är en annan. Om regeringen Reinfeldt ringde till LO nästa vecka och erbjöd oss komma och diskutera arbetslösheten, då skulle jag gå på en gång utan att tveka. Vi måste kunna arbeta som en arbetsmarknadspart med både en röd och en blå regering, säger han. Thorwaldsson fortsätter senare och menar på att vännerna som finns till att diskutera närmre sakfrågor sitter på Sveavägen, men säger också att det ska finnas ett längre avstånd mellan facket och politiken, för LO ska oavsett regering ha den bästa arbetsmarknadspolitiken. Karl- Petter Thorwaldsson lyfter noggrant fram att LO är en arbetsmarknadspart, inte ett politiskt parti, men lyfter de fackligt- politiska förtroendevalda i kommuner och landsting, och sin egen plats i Stefan Löfvens verkställande utskott – det underlättar möjligheterna att påverka.

Vidare i frågan hur Landsorganisationen ska förhålla sig till det socialdemokratiska partiet håller delvis Thorwaldsson med om att LO är Socialdemokraternas förlängda arm, trots den markanta skillnaden i antalet medlemmar.
- Jo, fast de (Socialdemokraterna) skulle nog hävda att LO har en och en halv miljon medlemmar, och vi har två miljoner väljare, tror jag, säger den nytillträdde ordföranden och skrattar. Han poängterar sedan vikten av LO:s betydelse för de miljoner medlemmar som satt sin tilltro till organisationen och varje månad avstår en stor del av sin lön i utbyte mot makt via sitt kollektiv. Stefan Löfven och andra sidan i sin roll som partiordförande i Sveriges största parti sörjer för hela landets väljarkår för att bilda en så stark regering som möjligt.

Karl- Petter Thorwaldsson är LO:s nye ordförande som lägger fokus på arbete före politik och öppnar upp för samverkan med såväl en blå som röd regering, samtidigt som äldre företrädare i LO menar på att det råder ett minskat politiskt inflytande i organisationen, vilket försvann i och med att studieverksamheterna tonade av för ett tiotal år sedan. Det är någonting som Thorwaldsson håller med om, särskilt eftersom han i skrivande stund även är ordförande för Arbetarnas bildningsförbund, men delar inte åsikten som sina företrädare, eftersom han sett ett växande intresse för folkbildning bland människor i landet på senare tid.
- Jag kommer själv den vägen, jag hade inte varit någonting om det inte varit för all utbildning som SSU och facket gav mig som ny medlem i slutet på 70-talet. Kan vi bli bättre på det kan vi vinna nya människor och nya seder.

Det återstå att se hur Karl- Petter Thorwaldsson kan vinna både kampen om full sysselsättning och ökat medlemsantal i Landsorganisationen, men också hur förhållandet till det socialdemokratiska partiet utvecklar sig fram till valet om två år.  

____________
Johan Ahlberg

Vid valet 2006 anklagade den borgerliga alliansen regeringen Persson för att låta Sverige befinna sig i massarbetslöshet. Denna påstådda massarbetslöshet innefattade drygt 4 procent av den arbetsföra befolkningen, mot dagens 8 procent, vilket motsvarar totalt 400 000 personer. Fredrik Reinfeldt och hans blåa minoritetsregering har under sina sex år på Rosenbad procentuellt ökat såväl den generella- som långtidsarbetslösheten, men även låtit ungdomsarbetslösheten komma upp på agendan.

Finansminister Anders Borg uppfattas allt som oftast som nöjd och självgod med hur han förvaltat sin tid som ansvarig för rikets ekonomi och hänvisar som enda ursäkt till den dubblerade arbetslösheten på finanskrisen 2008. Vad Borg inte begriper är att det handlat om felprioriteringar i finanserna som odlat det växande utanförskapet och att Sverige sedan 2006 befinner sig i en djup tillväxtkris där arbetstillfälle, innovation och lärande uteblivit.

Det går en klar skiljelinje mellan regeringens passiva vårproposition och Socialdemokraternas skuggbudget med höga ambitioner och seriösa satsningar för ett kunskapsbaserat samhälle. Bland annat föreslås möjligheter till studiebidrag vid gymnasiala studier för personer som tidigare valde bort gymnasieskolan av diverse anledningar i tider då den borgerliga regeringen skär ner över 650 miljoner på det obligatoriska utbildningsväsendet, vilket straffar sig i lägre lärartäthet och sämre resultat. Idag befinner sig 40 procent av människor under 25 år, vilket motsvarar drygt 17 000 personer, i en situation då arbetslöshet är ett faktum och gymnasieutbildning saknas, något som bygger på utanförskapet och drar isär samhället.

Istället för skattesänkningar på krogen och sänkta ungdomsarbetsgivaravgifter som visat sig vara ineffektiva gällande jobbskapande enligt såväl finanspolitiska rådet som riksrevisionen lägger Socialdemokraterna fram alternativ till utbildningsmöjligheter och praktik- och traineeplatser på arbetsmarknaden för att bygga Sverige starkt rustat för morgondagen, både inom riket som på den globala arenan.

Var fjärde person mellan 18 – 25 år som fått den sämsta tänkbara starten efter examen i form av att ingå i den växande ungdomsarbetslösheten känner knappast tröst och mår bättre av Anders Borgs ursäkter om att det finns bredare arbetslöshet i andra europeiska länder, samtidigt som regeringen saknar förslag på åtgärder för de svenska ungdomarna. Sänka ingångslöner är inte heller något att prioritera, eftersom Sverige ska konkurrera om kunskap och kompetens före låga löner och ineffektiva jobb. Utbildning och arbete bygger riket starkt för full sysselsättning och ökat värde på människan.

___________
Johan Ahlberg

Det är den allmänna människan som skapar kulturen, men den enskilda formar den. Bakom kulisserna vistas ett fåtal personer och arbetar fram den magi som senare betraktas av en generell allmänhet, en allmänhet som beskrivs som mer homogen och avsmalnad från samhället i stort. Idag är den svenska kulturen inte till för alla, trots att det är alla människor gemensamt som lägger grunden för hur tjugohundratalets kultur ser ut.

Den socialdemokratiske kulturministern Leif Pagrotsky kämpade under sin tid på Rosenbad för att låta en del av kulturen bli mer tillgänglig för allmänheten och fick igenom förslaget att svenska staten skulle bistå med drygt etthundra miljoner kronor om året för att slopa inträdesavgiften för besökarna på rikets museer. I efterhand visade det sig att agerandet var fullt riktigt då glädjande siffror upp emot tre miljoner motsvarade en ökning gällande besökare på museer runt om i landet. Vid regeringsskiftet 2006 halverade regeringen Reinfeldt det statliga stödet till att låta inträdet vara kostnadsfritt, och det blev även valfritt för varje intendent att avgöra om de intresserade besökarna skulle betala en avgift i porten eller ej. Den givna effekten blev att antalet besökare kraftigt minskade och en färsk undersökning visar att endast ett av nitton museer välkomnar besökare utan att kräva betalt för vistelsen.

Kulturen i allmänhet och museer i synnerhet ska vara tillgängliga för alla människor, oavsett ekonomiska förutsättningar. Vi skapade gårdagens historia och lever tillsammans i en värld där avspeglingar från det aktuella samhället samlas i stora lokaler och välbyggda scener utan att alla medverkande får möjlighet att beskåda verken, vilket är en bidragande faktor till att medborgarvärdet minskar och beteckningen att vara en kund vinner mark.

Stina Oscarsson var tidigare konstnärlig ledare på Orionteatern i Stockholm, och gav under sin tid på den kulturella samlingsplatsen hård kritik mot samhällets förändring gällande de ökade kostnaderna för allmänheten i de kulturella sammanhangen. Bland annat beskrev Oscarsson framtidens människor ”som vet priset på allting, men inte värdet av någonting” i en tid då glöden och intresset försvinner för att lämna plats åt marknadens marginaliseringar, vilket är en korrekt bedömning. Det är numera viktigare att ge innehavarna och ägarna för den samlade kulturen valfrihet till vem som får ta del av utbudet i form av plånbokens storlek.

I ett exploaterande samhälle med ett kunskapsintensivt lärande för tillväxt och rättvisa krävs att såväl allmänheten som de ansvariga aktörerna känner till innebörden av kulturvärdet och begriper att rikets museer och teatrar är viktiga källor för kunskapsinhämtande. Den svenska kulturen ska vara tillgänglig, vilket inte enbart betyder att den är fri från medborgarens ekonomi, utan att den är nåbar för hela landets invånare oavsett bostadsort. Det är också av stor vikt att alla människor tillsammans, vilket avspeglar sig i staten, bidrar till ett mer allmänt kulturutbud och subventionerar utgifterna gemensamt. Ett samhälle som dras isär och enbart ger möjligheter till fåtalet är ett förlorarens verk, i kontrast till frihetens land med en rättvis fördelning till alla människor.

___________
Johan Ahlberg

Fredrik Reinfeldt och Anders Borg gick till val 2006 med att anklaga regeringen Persson för att låta Sverige befinna sig i massarbetslöshet. Denna påstådda massarbetslöshet innefattade drygt 4 procent av den arbetsföra befolkningen. Idag har den svenska tillväxten stannat upp och den dystra sanningen till det är att den moderata arbetslinjen totalhavererat med utförsäkringar av sjuka och nyutexaminerade unga som saknar arbete. Den borgerliga regeringen har på sex år orsakat en fördubbling av det mörka utanförskapet till 8 procent, vilket motsvarar nästan en halv miljon människor.

Ett av de fyra högerpartiernas största misslyckande under sin tid på regeringskansliet är utan tvekan den stigande ungdomsarbetslösheten som i dagarna uppgår till var fjärde person mellan 18 och 25 år. Dessa människor befinner sig i riskgruppen för att klassas som långtidsarbetslösa, alltså sex månader i frysboxen utanför arbetsmarknaden. I januari 2006 befann sig 28 000 personer i långtidsarbetslöshet. Idag är siffran 68 000. Det är en stabil ökning på över 142 procent, enligt Arbetsförmedlingens nya siffror, vilket tyder på att radarparet Reinfeldt och Borg inte alls tagit det ansvar för Sverige som de så gärna berättade om under finanskrisens åtstramningspolitik.

Lösningen att bromsa och dra ner långtidsarbetslösheten, och generellt den allmänna arbetslösheten i riket är enkel – låt sjuka vara sjuka. Moderata samlingspartiet har under många år kritiserat den forna socialdemokratiska regeringens försäkringssystem och acceptans för hinder vid arbete, för att istället amerikanisera samhället och kasta ut dessa personer i en arbetslöshet där tryggheten försvinner och piskan plockas fram. Det andra steget är att inse faktum att det inte finns marginaler för generösa och slarvaktiga skattesänkningar för de bäst ställda i tider där utanförskapet växer. Istället för att ge ytterligare en månadslön till undersköterskan borde resurserna gå till att anställda en välbehövlig arbetskamrat till den stressade och ensamma samhällsbäraren på de slutkörda sjukhusen. 

Det socialdemokratiska alternativet till att öppna dörrarna för de arbetssökande människorna är att inse att vi måste investera i varandra för att åter uppnå ett tillväxtsamhälle. Satsa offensivt i ekonomiska resurser i fler utbildningsplatser från grundskolan till högre studier på universitet i det kunskapsbaserade samhälle vi lever i. Det gäller också att erbjuda fler praktikplatser på marknaden och bland annat rusta för effektiva bygge av eftertraktade bostäder, en mer fungerande kollektivtrafik och ett ökat antal tjänster inom sjukvården.

Skattesänkningar är välkomnande, men inte i krisande tider, och aldrig på bekostnad av andra människors lidande. Regeringen Reinfeldt har satt sig på läktaren i kampen för ett arbetande Sverige, en läktare där de också ska få ett evigt säsongskort från september 2014. 

_____________
Johan Ahlberg
Yasmine Lundin

Stöd handelsarbetarna! Stöd strejkvarslet! Jesper Lissmark betonar vikten av facklig kamp i strävan för ett jämlikt samhälle.

Read More

Iklädd t-shirt och ett par ingångna Clarks infinner sig Riad en söndagseftermiddag hemma hos undertecknad. Den skånska försommarvärmen har svept in den akademiska bondbyn i ett töcken av dofter, där värmd asfalt möter nyklippt gräs i ett ackompanjemang av junimånadens alla färger. Omgärdad av böljande rapsfält etableras en falsk pittoresk lantidyll– en kontrasterande gul färgklick i ett landskap som annars förknippas med nyanser brunare än den jord staden uppfördes på.

Vi slår oss ner i mitt korridorsrum och konstaterar att Sveriges sydligaste landskap återger en färgpalett av kontraster som är utmärkande för naturbilden, men likväl symbolisk för det skånska samhället. 

Precis som rapsfälten kontrasterar de gröna slätterna ser man kontrasterna när det övre mellanskiktet botaniserar i sin Österlenska trädgård samtidigt som Rosengård brinner.

Kontrasten i att överklassungar vaskar champagne på Pepes bodega medan lasermannen skjuter människor på öppen gata. Kontrasten när den tidigare arbetaren på landskronavarvet lyfter garantipension samtidigt som den adliga fideikommissarien inspekterar sitt slott.

Jag lutar mig tillbaka och frågar honom om det var i dessa kontraster som Riad fann sitt politiska medvetande. Han medger till viss del:

”Det var klasskillnaderna i min hemkommun Lomma som fick mig att tänka politiskt. Skillnaderna mellan människor är väldigt tydliga i kommuner med en generellt hög standard. Två villor i Lomma kan ha en lika stor tomtyta som det hyreshus som skuggas strax bakom. Skillnaden är att familjerna bor i villor taxerade till åttasiffriga belopp, samtidigt som det bakomliggande hyreshusets kvadratmeter per person understiger ett tvåsiffrigt nummer.”

Jag häller upp teet i min utslitna teservis. Riad för blicken över rummet…

Vill du läsa mer Richard Cronebergs text? Ta tillfället under nästa veckas kongress och skaffa ditt exemplar av Front Söders kongressnummer 2011! Kontakta SSU Skånes delegation. 

Read More

Cold city, cruel system, nothing’s made for people”, sjunger Henrik Berggren ungefär en minut och trettiofyra sekunder in i låten Cruel town. Detta hade kunnat vara en beskrivning på hur skolan fungerar (eller snarare inte fungerar) i Sverige och i resterande delar av världen som är inneslutna i den sköra bubbla som har kommit att kallas för kapitalismen.

Read More

Låt oss bortse från att det till största del är högavlönade som utnyttjar Rut-avdraget (i inkomstgruppen som tjänar under 250 000 per år är andelen som utnyttjar hushållsnära tjänster under 1 % - de 10 % som tjänar mest i samhället står för 41 % av de begärda RUT-avdragen). Låt oss också bortse från att det inte finns några siffror som visar att RUT minskar svartarbetet i hushållsbranschen eller att RUT är synonymt med uppvärdering av städares insatser och upplevelser. Låt oss helt enkelt bortse från att sexuella trakasserier, utnyttjande av svart arbetskraft och social exkludering fortfarande är empiri - post RUT-reforms-införandet.

Read More

I ett progressivt Europa, där strävan efter jämlikhet och sociala framsteg är högst på dagordningen, finns en solid grund att bygga morgondagens samhälle på. Men vad händer ifall man bygger ett projekt på fuktskadad och av kapitalister angripen grund? Riad Aliefendic synliggör det hutlösa pris som bekostas av Europas folk till följd av EU-projektets marknadsliberala dogmer.

Read More